Svenska duon Pom Femme presenterar debutalbumet Hits med en titel som gör ett oblygt första intryck. På tolv spår bygger Michelle Amkoff och Philippa Magnusson sin musikaliska värld kring vintagepop, stora känslor och en oväntat framträdande technoflöjt. I presentationen av albumet möter pop och soul influenser från 60-talets progg och 70-talets rock. Referenserna fungerar som byggstenar för ett samtida uttryck snarare än som en enskild epok att återskapa.
Det uttrycket har vuxit fram genom en rad singlar. Debuten Human Touch kom i oktober 2024 och följdes av bland andra Sunny Side Up, Summer Kissin’, Love Junkie och Black Sun White Noise, som är den senaste singeln enligt presentationsmaterialet. Under den medvetet anspråksfulla titeln Hits får denna framväxande värld ett större sammanhang: tolv låtar om förälskelse, rus, längtan, soliga efterfester och baksmällorna som följer.
Enligt duon sammanfattar skivan två år av musikaliska infall, till synes dåliga idéer som visade sig användbara och en gemensam vägran att lämna arbetet halvfärdigt. De uppger också att de har gjort allt själva, från första textraden till mixen. Därmed blir det kreativa självbestämmandet en central del av berättelsen om albumet. I stället för ett projekt format efter en befintlig kategori presenterar Amkoff och Magnusson Hits som resultatet av att följa de egna instinkterna hela vägen till en färdig skiva.
Retroreferenser och stora känslor
Den mest talande beskrivningen av deras arbetssätt är också den mest teatraliska. I duons egen berättelse möter svenskt vemod såpoperans stora gester, en kontrast som illustreras med bilden av en Bergmanfilm i Austin Powers-kostym. Här förenas inåtblickande och praktfull utlevelse: allvarliga känslor får ta plats i en färgstark, överdriven inramning. Som konstnärlig avsiktsförklaring förklarar bilden hur albumets vintageestetik och känslomässiga teman är tänkta att samsas utan att det ena tar udden av det andra.
Fyra låtar som presenteras som nya i albummaterialet antyder bredden i detta förhållningssätt. Pierre Plays Techno Flute beskrivs som flöjtdrivet röj och placerar därmed projektets mest egensinniga instrumentala inslag mitt i blickfånget. Bijou Bijou tar en annan väg med det som beskrivs som svartsjuk ökenrock. Trouble presenteras som en syntballad, medan Dannyboy hämtar sin stämning ur nostalgisk högstadie-feelgood. Beskrivningarna tecknar skilda stämningslägen snarare än en enhetlig retropalett, med rörelser mellan ostyrig energi, romantisk friktion, sårbarhet och minnen från ungdomsåren.
Flöjten fungerar särskilt väl som kännetecken för duons uttalade hållning. I ett projekt som hämtar näring ur välbekanta pop-, soul- och rocktraditioner för technoflöjten in en medveten stilkrock. Den signalerar att kärleken till äldre musikaliska former också lämnar utrymme för upptåg. Samma spänning finns i albumtiteln: Hits lånar ett ord som förknippas med en etablerad låtkatalog och sätter det på en debut. Självförtroende och humor blir på så sätt en del av presentationen.
Vid sidan av det yviga uttrycket finns en mer praktisk ambition. Duon jämför sitt musikaliska ideal med Levi’s 501-jeans: något hållbart och anpassningsbart som fungerar i olika sammanhang. Deras uttalade mål är musik som tål en svensk sommar, en fransk efterfest och de tvivelaktiga besluten däremellan. Under det lekfulla bildspråket finns en sammanhängande konstnärlig tanke – välbekanta grunder som ger utrymme för personlighet, snarare än nya grepp enbart för nyhetens egen skull.
Hits presenteras därmed både som en introduktion och som en förklaring av duons arbetsmetod. Albumets tolv spår placerar singlarna i ett större sammanhang, medan de fyra nyintroducerade låtarna vidgar den spännvidd som beskrivs i materialet. Romantiken och dess efterverkningar utgör den känslomässiga tråden; den självständiga produktionen och smaken för det extravaganta bildar ramen. Pom Femmes debut handlar alltså inte enbart om vintagestil, utan om ett möte mellan vemod, njutning och humoristiska avbrott, med flöjten på en högst framträdande plats.
