Bass Drum of Death: Rockexplosionen som kom av sig

7 oktober 2026
Debaser Nova, Stockholm
3.5/5

Efter att relativt nystartade Malmöduon Fat Brain värmt upp publiken med sin fuzzindränkta bluesrock, tydligt influerade av White Stripes och Hives (Howlin’ Pelle befann sig för övrigt i lokalen), var det dags för Mississippibandet Bass Drum of Death att släppa lös garage- och noiserock av gott märke.

Själv såg jag Bass Drum of Death första gången i San Diego 2013, när de var förband under Black Rebel Motorcycle Clubs USA-turné, och knockades av deras kompromisslösa attack och attityd. Sedan dess har jag inte upplevt dem live, så det var med stora förväntningar jag klev in genom dörrarna till utmärkta rockklubben Nova.

Enligt egen utsago har trion återgått till sitt tidiga, mer lo-fi-präglade och råa sound på senaste plattan Six, och det märks direkt. Popförsöken från förra albumet Say I Won’t är som bortblåsta; faktum är att ingen låt spelas därifrån.

Det är plattan i mattan och öppet spjäll från början till slut. I och med att frontmannen John Barrett och hans brorsa Jim båda spelar gitarr, så blir det ett enormt fokus på riffande och gitarrmattorna rullar tungt ut över publiken.

Ofta hörs att just BRMC har påverkat bandet i stor utsträckning, nästan så att Bass Drum of Death framstår som deras småbrorsor. Men sämre förebilder kan man verkligen ha. Och stentuffa låtar som Phantom Drip, Bad Reputation, Left For Dead och Lose my mind skapar onekligen ett svårtyglat begär efter att hänga på sig en skinnpaj, hälla upp en stadig whiskey och kedjeröka.

Samtidigt märks det efter de tre-fyra första låtarna att något inte riktigt flyger. Kanske beror det på den lite tröga Stockholmspubliken. Trots att det är lill-lördag förhåller sig åskådarna relativt lugna. Jim Barrett håller också regelbundet på att stämma om sin gitarr, vilket drar ner tempot hos både band och publik.

Även ljudet är burkigt och saknar dynamik, vilket gör att gitarrkrevaderna inte blir så vassa som på skiva. Istället flyter låtarna ihop och få av dem ger något större intryck.

Så det blir aldrig riktigt den där förlösande rockexplosionen jag hoppades på, mest en hyfsat habil spelning. Förhoppningsvis hade bandet bara en dålig dag, för de har onekligen potentialen att välta vilken klubb som helst. Dock inte denna gång tyvärr.

Dela:
Betygsätt denna recension:

Läsarbetyg: 4.5/5 (2 röster)

Kommentarer (0)

Lämna en kommentar

Genom att skicka en kommentar samtycker du till att vi lagrar uppgifter du anger, inklusive e-postadress om du fyller i den, för att visa, moderera och hantera kommentarer enligt vår integritetspolicy.

Fler Konsertrecensioner

Se alla