Det finns många sätt att göra entré på en arenascen. J. Cole valde ett som knappast någon i Avicii Arena lär glömma i första taget.
När den amerikanske rapparen besökte Stockholm under onsdagskvällen var det nämligen inte på scenen han först dök upp. Istället stod han plötsligt högt uppe på läktaren, med luvan uppdragen över huvudet, mitt bland publiken.
Det tog en stund innan alla förstod vad som hände. Men när folk väl fick syn på honom spred sig jublet snabbt genom arenan.
Därifrån började J. Cole ta sig ner genom läktaren, vidare rakt genom publikhavet och slutligen fram till scenen. Hela vägen omgiven av fans som knappt kunde tro att de hade en av världens största rappare bara någon meter ifrån sig.
Redan där hade han vunnit publiken.
Det var en oväntad och riktigt snygg öppning som satte tonen för resten av kvällen. Istället för att gömma sig bakom en storslagen produktion valde han att möta sina fans på nära håll.
Och vilken kväll det skulle bli.
Ett scenbygge hämtat ur en film
När J. Cole väl tog plats på scenen blev det också tydligt hur mycket arbete som låg bakom själva produktionen.
Scenbygget var något utöver det vanliga.
Mitt på scenen tronade en stor husfasad med en klocka, nästan som stadshuset från filmklassikern Tillbaka till framtiden. Byggnaden var uppdelad i flera etage och gav hela scenen ett djup som gjorde att den nästan såg ut som en riktig byggnad snarare än en traditionell konsertscen.
Det var riktigt snyggt gjort och passade på något sätt perfekt in i den berättelse som J. Cole ville förmedla under kvällen.
En annan detalj som stack ut var en bil, som såg ut att vara en Volvo, som vid ett tillfälle sänktes ner och sedan hissades upp igen. Det är sådana inslag som gör en stor arenaproduktion lite mer spännande.
Tillsammans med ljussättningen skapades en scenmiljö som både var imponerande och genomtänkt. Allt kändes välplanerat utan att för den skull bli överdrivet.
Det bästa var ändå att scenbygget aldrig tog över själva konserten. Det fungerade snarare som en snygg inramning till musiken.
För det var trots allt J. Cole som var kvällens stora behållning.
En av hiphopens största visar varför han hör hemma i toppen
J. Cole, eller Jermaine Lamarr Cole som han egentligen heter, har under många år etablerat sig som ett av de största namnen inom modern hiphop.
Tillsammans med Kendrick Lamar och Drake har han länge räknats till de mest inflytelserika rapparna i sin generation.
Sedan genombrottet har han hunnit släppa flera hyllade album, där framför allt 2014 Forest Hills Drive blivit något av en modern klassiker. Även 4 Your Eyez Only, KOD och The Off-Season har bidragit till att bygga upp en låtkatalog som få andra rappare kan mäta sig med.
I februari släppte han sitt sjunde studioalbum The Fall-Off, och turnén med samma namn är hans första stora egna världsturné på flera år.
Det har dessutom spekulerats i om detta kan bli hans sista stora turné.
Efter att ha sett honom i Stockholm känns det nästan svårt att tro.
För J. Cole är fortfarande en artist som har väldigt mycket att ge.
Det märks framför allt i sättet han framför sina låtar. Han har en otrolig närvaro på scenen och behöver egentligen inte särskilt mycket hjälp för att få med sig publiken.
Det räcker med hans röst, texterna och den energi han lägger i varje låt.
Trots att Avicii Arena är en stor arena lyckas han få konserten att kännas förvånansvärt nära och personlig.
Det är inte alla artister som klarar av det.
Klassiska låtar får arenan att lyfta
Redan från början är publiken ordentligt taggad, men när de äldre favoriterna börjar dyka upp i låtlistan blir stämningen ännu bättre.
”Wet Dreamz” är en av de låtar som verkligen sticker ut. Det är svårt att inte ryckas med när så många i publiken kan texten och sjunger med från början till slut.
Även ”Fire Squad”, ”A Tale of 2 Citiez” och ”Power Trip” får ett ordentligt mottagande.
Det är tungt, energiskt och framför allt riktigt bra live.
Under ”Old Dog” skruvas tempot upp ytterligare. Vita handdukar börjar snurra i luften och det märks att både artisten och publiken verkligen är inne i konserten.
Men en av kvällens allra största höjdpunkter är utan tvekan ”No Role Modelz”.
Det är en sådan låt som nästan har fått ett eget liv genom åren, och när den framförs inför tusentals fans i Avicii Arena blir det något alldeles extra.
Publiken sjunger med och hela arenan känns plötsligt betydligt mindre.
Det är just den där känslan man vill åt när man går på en riktigt bra konsert.
Och den här kvällen bjuder på flera sådana stunder.
Det personliga mötet gör skillnaden
Det som gör störst intryck under kvällen är ändå inte bara musiken eller den imponerande scenproduktionen.
Det är J. Cole själv.
Han känns genuin på ett sätt som inte alltid är självklart när det handlar om artister som fyller stora arenor världen över.
Den ovanliga entrén genom publiken säger ganska mycket om vilken typ av konsert han vill bjuda på.
Det hade varit enkelt att låta ett stort intro dra igång på scenen med ljus, effekter och allt som hör till. Istället valde han att börja mitt bland människorna som kommit dit för att se honom.
Det är en ganska enkel idé, men den fungerar fantastiskt bra.
Även när han väl står på scenen finns den personliga känslan kvar. Han rör sig naturligt mellan de olika nivåerna i scenbygget och låter låtarna tala för sig själva.
Det är också något befriande med en hiphopkonsert där artisten faktiskt står i centrum hela tiden.
Visst finns det en stor produktion bakom allt, men den blir aldrig viktigare än musiken.
Och det uppskattas.
En kväll som gick alldeles för fort
Under närmare två timmar tar J. Cole publiken genom olika delar av sin karriär. Äldre favoriter blandas med material från The Fall-Off, och även om tempot varierar tappar konserten aldrig riktigt greppet om publiken.
Det finns låtar som bjuder på fullt ös och andra där texterna får ta större plats.
Just den blandningen fungerar väldigt bra.
Scenbygget bidrar också till helheten. Den stora husfasaden med sin klocka, bilen som sänks ner och hissas upp och den genomarbetade ljussättningen gör att det hela känns mer som en föreställning än en vanlig konsert.
Men det är framför allt energin som stannar kvar efteråt.
Det märks att J. Cole trivs på scenen och att han uppskattar responsen från publiken.
Och publiken ger verkligen tillbaka.
När konserten börjar närma sig sitt slut inser jag hur snabbt tiden har gått. Det känns nästan som att han precis kommit ut på scenen, trots att vi redan fått uppleva mängder av låtar och flera riktigt starka ögonblick.
Det brukar vara ett ganska säkert tecken på att man har varit med om något bra.
För min del är det framför allt tre saker som kommer att leva kvar i minnet.
Den oväntade entrén från läktaren, där J. Cole tog sig hela vägen genom publiken till scenen.
Det mäktiga scenbygget som med sin stora klocka nästan förde tankarna till Tillbaka till framtiden.
Och så förstås känslan när hela Avicii Arena sjöng med i ”No Role Modelz”.
Det är sådana stunder som påminner en om varför livemusik är så speciellt.
Om The Fall-Off Tour verkligen skulle visa sig bli J. Coles sista stora turné är det svårt att tänka sig ett bättre sätt att avsluta den delen av karriären.
Men efter den här kvällen hoppas jag verkligen att han fortsätter.
För J. Cole visade att han fortfarande tillhör den absoluta toppen inom hiphop, inte bara på skiva utan även på scen.
