Robert Plant kommer med Saving Grace och Suzi Dian till Parksnäckan i Uppsala den 13 juli 2027 för Root & Branch-turnéns enda konsert i Skandinavien. Det ordinarie biljettsläppet sker via LiveNation.se måndag den 2 november kl. 10.00, med förköp för sajtens medlemmar från fredag den 30 oktober kl. 10.00.
Gruppens självbetitlade album, som Plant producerat tillsammans med musikerna, bygger på deras gemensamma intresse för blues, folk, gospel och country. Sången fördelas inom ensemblen: Dian delar ofta huvudstämman med Plant och tar ibland över den helt, medan Matt Worley sjunger Blind Willie Johnsons ”The Soul of a Man”, med de båda huvudsångarna i kören.
Repertoaren placerar traditionellt material intill nyare låtskrivande. ”I Never Will Marry” och den afroamerikanska spiritualen ”Gospel Plough” står sida vid sida med ”Chevrolet”, som Donovan omarbetade till ”Hey Gyp (Dig the Slowness)” 1965. Lows ”Everybody’s Song” får en dramatisk tolkning, medan Moby Grapes ”It’s A Beautiful Day Today” tillför ytterligare en gren av amerikansk rock.
Projektet började lokalt 2019, bland annat med oannonserade förbandsspelningar åt Fairport Convention. Pandemin avbröt turné- och utgivningsplanerna; därefter gjordes inspelningarna under informella former i en lada och utomhus, med mikrofoner hängande i träden. De första lokala spelningarna bokades utan någon webbplats. En ensam bisonoxe blev motivet på både skivomslaget och scenbakgrunden.
Bandets ursprung fanns i ett barsamtal i de walesiska gränstrakterna. Worley, som spelar cuatro, två sorters banjo och akustisk gitarr, hade följt Ian Campbell Folk Group och Peggy Seeger. Hans frågor om Incredible String Band, Dave Swarbrick och Sandy Denny blottlade gemensamma musikaliska referenser med en sångare som själv hade börjat spela tvättbräda i ett deltabluesband 1963.
Gitarristen Tony Kelsey, tidigare medlem i en av The Moves uppsättningar, anslöt på Plants förslag. Dian bidrog med erfarenhet både som artist och som pedagog, med arbete för att hjälpa lärare att utveckla barns musikaliska förmågor. Efter att ha provat en mer konventionell trummis rekryterade gruppen hennes make Oli Jefferson, vars spel Plant beskriver som mer polyrytmiskt. Cellisten Barney Morse-Brown, även känd som Duotone, medverkar på skiva och turné.
Det Grammybelönade samarbetet med Alison Krauss hade lärt Plant att lyssna och sjunga stämmor med en annan röst. Till hans rootsprojekt hörde också 2010 års version av Band of Joy med Patty Griffin och Buddy Miller. I september 2026 fick han ett Lifetime Achievement Award vid den 25:e upplagan av Americana Honors & Awards på Ryman Auditorium i Nashville.
Arrangemangen behåller ibland de hypnotiska, malande grooves som förknippas med hans större elektriska grupp Sensational Space Shifters, som ackompanjerade honom på lullaby…and the Ceaseless Roar och Carry Fire. Genom musiken löper också inslag av malisk ökenblues och psykedelisk folk.
”The Ticket Taker”, av trion The Low Anthem från Providence i Rhode Island, har en mystisk och vemodig atmosfär. En liknande olycksbådande stämning präglar den traditionella ”As I Roved Out”, i Sam Amidons arrangemang. På annat håll blir en komposition av låtskrivaren Sarah Siskind från North Carolina ett energiskt folkrocknummer.
”Higher Rock” ger Dians röst en mer direkt, längtansfull inramning i högt tempo. Låtskrivaren Martha Scanlan från Portland var tidigare medlem i strängbandet Reeltime Players. Ensemblens första resa utanför hemtrakterna gick till Irland, där folkklubbar och kulturfestivaler längs västkusten blev tidiga spelplatser för musiken.
Två utsålda USA-turnéer följde hösten 2025 och våren 2026. Höstturnén 2026, med namnet Up the Sharp End, omfattade 17 konserter, däribland en utsåld spelning på Orpheum i San Francisco och ett framträdande som huvudakt på Hardly Strictly Bluegrass Festival i Golden Gate Park. Plant gästade också sin gamle vän Millers band på festivalen.
De amerikanska framträdandena omfattade även NPR Tiny Desk, CBS Saturday Morning och NPR World Café. Stephen Colbert intervjuade sångaren i The Late Show; vid ett senare besök med bandet under programmets sista månad framfördes den tidigare nämnda Scanlan-kompositionen och ”Ramble On”.
Den fyrspåriga uppföljande EP:n Saving Grace: All That Glitters… utökar repertoaren med de traditionella sångerna ”The Blackest Crow” och ”Two Coats”, tillsammans med Gillian Welchs ”Orphan Girl” och Bert Janschs ”Poison”.
