RIVER släpper idag debutalbumet A dying source via Bushido, en del av Pub Crawl Recordings. Skivan är skapad tillsammans med producenterna Johannes Henriksson, August Vinberg och Richard Anderson och följer på det senaste årets singlar och videor, präglade av nostalgi, surrealism och en stilla oro. Albumet färdigställdes efter en lång skrivprocess och beslutet att överge tidigare material när hon hittade en mer personlig musikalisk riktning i studion.
Under arbetet med ”Infected mind” började sångerskan om och lämnade det hon hade utvecklat under tidigare år. Hon hörde ingen omedelbar referenspunkt i soundet. ”Det här albumet har fört mig närmare min kärna där jag inte längre behöver använda RIVER som en sköld för att tillåta mig själv att följa min intuition och lekfullhet.”
Artistnamnet är en ordlek med hennes efternamn, Sommarström, och förknippas för henne med jorden, naturens rytmer och vattnets ständiga flöde. Hon hade hållit sina musikaliska ambitioner för sig själv och har beskrivit både scenskräck och en tendens att som mellanbarn undvika rampljuset. Enligt henne hjälpte åren i en rollfigur henne till slut att nå en punkt där det kändes naturligt att vara sann mot sig själv.
Bland hennes tidigaste musikaliska influenser fanns pappans vinylsamling och Elvis Presleys låtar, som hon minns berörde henne redan som barn. Hennes engagemang i musiken fördjupades efter pappans död, när hon var sjutton år. Hon lämnade Göteborg och reste innan hon bosatte sig i San Miguel de Allende i Mexiko. Där medverkade hon i musikaler och ledde ett jazz- och bluesband i två år. Hon har berättat att alkohol- och drogmissbruk förkortade vistelsen. Efter en tid hos Anonyma Alkoholister återvände hon till Stockholm för att börja utveckla projektet.
”My dog” släpps tillsammans med albumet och får en video där hon gestaltar de sju dödssynderna genom olika versioner av sig själv. Hon kallar den ett experiment och den svåraste video hon har gjort, och beskriver resultatet som en form av performancekonst.
De tidigare låtarna ”Paradise”, ”City of thirst” och ”Change” bidrog till att etablera henne inom alternativ pop. Under året har hon spelats återkommande i P3, där Navid Bavey beskrev henne som ”ett kärleksbarn av Mazzy Star och Prince”. Bland hennes liveframträdanden finns Brilliant Minds och en klubbspelning på Debaser.
Kritiker har lyft fram både låtskrivandet och verkens visuella karaktär. Get Some Magazine kallade debuten ”ett episkt genombrott både textmässigt och ljudmässigt”. Odalisque Magazine beskrev den som ett ögonblick av frigörelse, en stilla acceptans av förändring och ett omfamnande av det okända i hennes konstnärliga utveckling. Festivalrykten berömde ett uttryck som beskrevs som personligt, filmiskt och stadigt på egna ben.