Sju år efter sitt förra svenska framträdande återvände A$AP Rocky på måndagskvällen till ett fullsatt Avicii Arena i Stockholm med Don’t Be Dumb World Tour. Publiken exploderade när han gjorde entré. Hans avspända rörelser vittnade om en artist som var bekväm med att ta kommandot, utan att behöva ägna de första minuterna åt att övertyga någon om sin självklara plats i centrum.
Inledningen gick från ”Grim Freestyle” och ”Trunks” till ”HIGHJACK” och ”A$AP Forever”. Under den sistnämnda hängde han från en helikopter ovanför scenen. Det var ett extravagant scengrepp, men ett effektivt sådant: bildens skala motsvarade kraften i framförandet.
Ett gigantiskt krigsfartyg, dansare i SWAT-liknande utrustning och rökmoln fullbordade produktionens militariserade uttryck. Arenashowen byggde på mäktiga fysiska bilder. Ambitionen var tydlig, men scenmaskineriet konkurrerade ibland med musiken om uppmärksamheten och gav rappandet mindre utrymme än det förtjänade.
Besöket bar också med sig historien från 2019, då ett gatubråk ledde till häktning och en villkorlig dom för misshandel. Han tog själv upp händelsen och frågade vem som var ”den bästa rapparen som någonsin suttit i fängelse i Sverige”. Publiken svarade med ett vrål.
Tonen var mer uppskattande när han riktade ett särskilt tack till Swedish House Mafia och sade att gruppen hade hjälpt honom. Den korta gesten blev ett personligt avbrott i ett annars intensivt framträdande, utan att växa till ett långt tal.
Under ”STOLE YA FLOW” tog han fram en megafon och uppmanade publiken på golvet att bilda en moshpit. Folk hoppade och flera öppnade sig.
”Sundress”, ”Praise the Lord”, ”Peso” och ”Goldie” fungerade alla väl live. De visade tydligast hur långt ett rakt framförande av en stark låt kunde räcka. Det behövdes inte ett avancerat visuellt nummer till varje låt för att hålla kvar uppmärksamheten.
”Fashion Killa” fick omedelbar respons. Även ”Fuckin’ Problems” fungerade bra, utan att behöva luta sig mot den storskaliga iscensättningen.
Den svenska gästen Boko Yout fick en egen stund på scenen.
Rihanna hade överraskat publiken i Köpenhamn några dagar tidigare tillsammans med sin son Riot; ingen av dem medverkade på den här konserten.
Mot slutet bjöd ”Everyday” in till allsång, följd av ”Jukebox Joints” och ”L$D”. Den sistnämnda gav en lugnare stund efter en lång, fysiskt krävande sekvens. Det stillsammare partiet hörde till framträdandets mest övertygande och lät låten sätta sitt eget tempo.
Betyg: 3/5. En ojämn show som hade mått bra av fler avskalade partier.