Tyla är en modern popstjärna som både sjunger, skriver låtar och dansar. Hon slog igenom internationellt med superhiten "Water" 2023. Hon kombinerar modern pop, R&B, afropop och sydafrikanska dansrytmer – en genre som heter amapioano, men som ibland även kallas popiano. Tyla har gjort amapiano mer känt globalt. Musiken fungerar både på dansgolvet och på radio.
Tyla började tidigt lägga ut sångvideor på sociala medier och utvecklade sin egen musik. Hon blev uppmärksammad i hemlandet med "Getting Late" redan 2019, men det var "Water" som gjorde henne till en internationell artist. Hon ha vunnit två Grammy Awards - för ”Water” 2024 och ”Push 2 Start” år 2026; den första redan som 22-åring och hon har samarbetat med stora artister. Tyla har också uppmärksammats som en modeprofil. Hennes visuella uttryck är en viktig del av artistidentiteten, snarare än bara ett komplement till musiken.
Tyla släppte sitt andra album APOP*, den 24 juli 2026, och för att fira det albumet gav hon sig ut på nuvarande turné "The A*POP World Tour" - och ikväll var det Stockholms tur med konsert på Annexet.
Konserten inleds med Tyla som kommer ut på scenen tillsammans med fem kvinnliga dansare – alla med neondetaljer på kläderna. Även Tylas mikron är pyntad i neon. De tre första låtarna är ”That girl”, ”Jump” och Push 2 start”. Därefter sjöng hon ”Hot tub” och hon uppmanade publiken att sjunga med i ”Truth or dare” som hon framförde ensam på scenen. Allsången blev dock lite ljummen och det var bara de längst fram i publiken som jag upplevde sjöng med. Efter låten ”Feel something” jublade publiken.
Det händer inte så mycket på scenen utöver Tylas sensuella och ibland sexiga rörelser tillsammans med dansarna som nu utökats med två män. Det som främst bryter av är en hög byggd ställning som dansare och Tyla klättrat upp på. Ställningen är delvis skymd av vita skärmar upplysta med varierande rosa, blått och vitt ljus som man kunde se artisterna igenom som silhuetter. Det var rätt snyggt gjort, men det var också det mesta när det kommer till effekter.
Trots lite lugnare låtar som till exempel ”Breath me” och ”On and on” så genomsyrades musiken av en tung bas på hög volym konstant dunkande genom högtalarna. Jag var glad över öronpropparna jag hade trots att jag flyttat mig längst bak i publiken. Setlist var på generösa 23 låtar, men på grund av den konstanta och alltför höga basen som ofta tog överhand så kändes låtarna ganska lika – de drunknade till viss del i dunket.
Några av låtarna är Tyla ensam på scenen, bland annat under ”Bana ba”, ”Is it love” och ”Art” vars låttext publiken själv avslutade de sista raderna.
Tyla säger ”Can I join you?” och kliver lite längre fram på scenen när hon börjar sjunga ”I don´t care”. Hon får med sig delar av publiken som sjunger med. Efteråt säger hon ”I´m thirsty. Are you? You want to drink?” Publiken ropar: ”Yeah!” Tyla frågar: ”What do you want to drink?” och publiken tänder till och ropar ”Water!”. Fråga och svar upprepas ett par gånger. Tyla uppmanar publiken till att dansa innan hon börjar sjunga just ”Water” som var hennes stora genombrott. Inte heller till denna låt har hon några dansare. Större delen av publiken sjunger med och flest mobiler i luften var det under just denna låt som helt klart var en publikfavorit.
Det blir mörkt i arenan och strålkastarna liksom skjuter ut blixtar över publiken. Efter ännu ett par låtar blir det återigen mörkt i arenan. Plötsligt dyker Tyla upp strax bredvid mig för att ta sig till framför mixerbordet som är långt bak i publiken. När publiken ser vad som händer rör sig delar av publiken som en enhetlig massa efter henne. Hon ställer sig på en avsats och sjunger varefter hon kliver ner bland publiken till dess förtjusning. Därefter tar hon sig samma väg tillbaka konstant följd av vakter och kameramannen som filmar hela konserten.
Under låten ”Kiss” hänger bland annat dansarna i öglor som sitter fast på ställningen på scenen och gör nästan gymnastiska övningar innan de återgår till att dansa. När publiken hör tonerna till ”She did it again” så börjar i princip hela publiken sjunga ”oh, uh-oh, oh” som är en del av refrängen. Lite kuriosa är att Zara Larsson har medverkat på inspelningen av ”Kiss”. Även i låten ”It it” sjungs det med.
När Tyla lite senare lämnar scenen blir det återigen mörkt i arenan – och delar av publiken börjar lämna. Plötsligt exploderar på nytt strålkastarna och dansarna kommer ut igen ”Shake ah”. Från publiken ekar: ”Tyla, we wanna party” på repris.
Hur upplever då jag en konsert utan musiker, inga klädbyten och inte några särskilda effekter annat än strålkastarna som kastar ut ljus i olika färger över publiken utan större finess, men med mycket bra dans och rätt skön musik trots allt – och ju mer den blandas med afrikanska rytmer desto bättre. Jag är dock övertygad om att Tyla kan göra en mycket bättre scenshow än vad hon bjöd publiken i Stockholm på. Musiken lät ganska lika rakt igenom, men det var nog mycket på grund av den höga basen som ljöd ur högtalarna under hela konserten och som jag tycker tog över för mycket. Om jag på ett enkelt sätt skulle beskriva musiken utan att som numer känna till genren ampiano så skulle jag beskriva den som afrikansk lugnare klubbmusik med inslag av R&B. Konserten var bra, men inte heller bättre än så.
