Those Damn Crows bildades 2014 i Bridgend. Bandnamnet har en ganska rolig bakgrund och kommer från trummisen Ronnie Huxfords pappa. När han en dag upptäckte att kråkorna gick loss på grönsakerna i trädgården utbrast han frustrerat: ”Those damn crows!” Ronnie tyckte att uttrycket var så träffande att han använde det som titel på en låtidé. När bandet senare letade efter ett namn föll valet på samma fras.
Musikaliskt handlar det om melodisk hårdrock med tunga gitarrer, starka refränger och tydliga influenser från 90-talets alternativa rock. Under drygt tio år har bandet gått från mindre klubbscener till att bli ett etablerat namn på den brittiska rockscenen. Debutalbumet Murder and the Motive kom 2016 och följdes av Point of No Return (2020) och Inhale/Exhale (2023), som nådde tredjeplatsen på den brittiska albumlistan. Med fjärde albumet God Shaped Hole tog de ytterligare ett kliv och nådde förstaplatsen i Storbritannien i april 2025.
Den svenska publiken fick sin första möjlighet att bekanta sig med Those Damn Crows våren 2025, då bandet var förband åt Takida på två spelningar i Sverige. En av dem ägde rum just här på Annexet i Stockholm. Nu är de tillbaka i samma lokal, den här gången som en del av Shinedowns Europaturné DANCE, KID, DANCE ACT II. Tillsammans med amerikanska Mammoth får de återigen chansen att presentera sin musik för den svenska rockpubliken.
Ljuset tonas ner och i högtalarna hörs kyrkklockor blandade med kråkskratt.
Those Damn Crows kliver in på scenen. Frontmannen Shane Greenhall ropar: ”Stockholm, are you ready!”
De drar igång med låtarna Who Did It och Man on Fire, två starka kort som fansen känner väl till.
Trots att Those Damn Crows är kvällens första förband och arenan fortfarande håller på att fyllas på är gensvaret från publiken bra redan från start.
Greenhall rör sig över hela den främre delen av scenen, sträcker sig mot publiken och tar varje tillfälle att söka kontakt med dem längst fram. Längs scenkanten står en upphöjd plattform. Greenhall kliver upp på den med jämna mellanrum för att komma närmare publiken och synas bättre även för dem som står längre bak.
Shane berättar mellan låtarna att de var här för ett år sedan och att de älskar att spela i Sverige. Han konstaterar samtidigt att han gärna skulle prata mer med publiken, men att de bara har 30 minuter på sig.
Det är inte mycket tid för längre utläggningar och bandet fortsätter med No Surrender och Find a Way.
Inför Blink of an Eye sätter sig Shane vid ett piano bakom en roll-up med omslaget till bandets senaste album God Shaped Hole. Han berättar att de kommer från Wales, vilket möts av jubel från publiken. ”Era lögnare! Ni vet inte var det ligger”, skämtar han. Han pekar sedan på albumomslaget och berättar att skivan toppat albumlistan i Storbritannien. ”Men här i Sverige … ingenting!” När låten sedan tar vid får publiken vara med och sjunga, och det blir kvällens första riktiga allsång.
Those Damn Crows är ett samspelt band med ett tajt framförande. Låtarna sitter precis som på skivorna, med en tung bas och trummor som ger musiken en stadig grund. Samtidigt finns det gott om melodier och starka refränger. Shane Greenhall har en imponerande röst med både kraft och omfång. Han rör sig obehindrat mellan de lägre registren och de riktigt höga tonerna, som han tar utan att det låter det minsta ansträngt.
Med tanke på hur mycket bra material Those Damn Crows har att välja på är 30 minuter i kortaste laget för att göra dem rättvisa. Bandet lämnar scenen med mersmak. Jag hoppas att de får möjlighet att återvända till Sverige med en egen turné och utrymme att visa vad de går för under en hel konsert. Det ser jag fram emot.
