Dogstars Sverigedebut: En kväll av subtilitet och substans på Gröna Lund

Det är på sin plats att ge lite bakgrund om Dogstar innan jag går in på torsdagskvällens konsert på Gröna Lund. Bandet bildades 1991 i Los Angeles, tog ett uppehåll 2002 och de annonserade återföreningen 2022. Namnet som får många att höja ögonbrynen är basisten, som är ingen mindre än Hollywoodstjärnan Keanu Reeves. Övriga medlemmar är trummisen Robert Mailhouse och sångaren och gitarristen Bret Domrose.

Scenen var ovanligt avskalad. Ett mikrofonstativ, ett trumset med texten Dogstar och en svart bakgrund. Det var smakfullt och sparsmakat vilket kom att spegla musiken väl. De behövde inget mer. Det var bandets första besök i Sverige och förhoppningsvis inte det sista. De bjöd på både nytt och gammalt material. Bland annat flera låtar från senaste skivan plus två låtar som inte kom med på albumet.

Det känns modigt att lita så pass mycket på sin musik att man avstår från stora visuella produktioner. Inga avancerade ljusshower eller bildspel. Endast låtarna och samspelet. Det kändes ofrånkomligt att blickarna drogs mot basisten Keanu Reeves, men han tog ingen plats utöver sin roll som basist. I stället överlät han rampljuset till sångaren Bret Domrose och bandet som helhet. Musiken fick stå i centrum. Kanske var det i denna sparsmakade scen och anspråkslöshet som konserten fann sin styrka.

Jag var försjunken i musiken när konserten plötsligt avbröts. Först trodde jag att de kanske spelat fel och skulle spela om låten men det blev snart tydligt att något hade hänt nere i publikhavet. Bandet lämnade scenen under drygt tio minuter medan Gröna Lunds personal, väktare och sjukvårdare på ett föredömligt sätt tog hand om ett medicinskt nödfall.

När konserten återupptogs infann sig stämningen förvånansvärt snabbt igen. Publiken applåderade, dansade och gungade med i ytterligare en halvtimme av trivsam amerikansk rock. För en stund försvann vardagen. Själv, som inte lyssnat på Dogstar tidigare, gick jag därifrån med en vilja att höra mer.