Denna kväll i Stockholm går i mörkrets och ondskans tecken på B-K, Frihamnen i Stockholm. Dimmu Borgir, som turnerar tillsammans med Dark Funeral och Behemoth på In League With Satan turnén, har funnits sen 1993 och är, om man så vill kalla de, veteraner inom symfonisk black metal.
Det märks, när de intar scenen och öppnar med låten ’Ulvgjeld & Blodsodel’ från den nya skivan Grand Serpent Rising. En skiva som tagits emot väl av både fans och kritiker och gick in på topp 10 i flera länder, bland annat Tyskland (Rock- och Metal listan) och Finland (Finska officiella album listan) när den släpptes. Öppningen är stark från bandets sida, även om publiken inledningsvis är lite lågmäld.
Det påverkar dock inte bandets uppträdande på scen, den är av en klass för sig och det märks.
Konsertlokalen, som är av en rustik, en aning mindre och av industriell karaktär, bidrar till atmosfären till denna typ av musik, som är mörk, tung och teatralisk. De symfoniska elementen, tillsammans med den imponerande ljussättningen och pyrotekniken väver in scenen och lokalen på ett imponerande sätt, som är tillfredsställande att se och uppleva.
Setlisten för kvällen är en blandning av bandets musikaliska resa genom tiden, med b.la. hits som Mourning Palace (1997), Kings Of Carnival Creation (2001) och Progenies Of The Great Apocalypse (2003). Till min förvåning spelas bara ett par av låtarna från nya skivan denna kväll.
Det bekymrar inte publiken, då de känner igen de äldre låtarna och det är också då de lever upp, sjunger med och visar sin uppskattning på olika sätt. Speciellt under låten ’Gateways’ (2010), som sångerskan Agnete Kjølsrud från bandet Djerv medverkat på, hörs publiken sjunga just ”Gateways”, denna dänga uppskattas enormt.
Pyrotekniken gör det väldigt varmt nära scen och funktionärerna får dela ut vatten till de som är närmast.
Själv svettas jag kopiösa mängder, är helt felklädd då jag valde att inte lämna jeansjackan i garderoben. Till slut känner jag behovet av att kliva ut en stund till den angränsande lokalen vid entrén, som många andra, för att svalka mig.
Jag bestämmer mig för att ta mig lite längre bak i lokalen, dels för att slippa hettan, men också för att se helheten av det som utspelar sig på scen och vilken syn det blir!
Härifrån ser man bättre, hur avancerad och vacker ljussättningen är. Hur oerhört bra det samspelar med musiken som strömmar emot en. Ljudet är dessutom bättre här, än närmare scen.
Skådespelet som utspelar sig, är minst sagt pampigt. Det är de symfoniska elementen, som tidigare nämndes, som gör att det som kan ses och höras från scen, känns mäktigt, stort! Som en domedag som är annalkande!
Lägg därtill det sätt som publiken interagerar med bandet, med horns up, höjda nävar och allsång, förstärks känslan än mer! Även sättet Dimmu Borgir nyttjar tempoväxlingar i sina låtar bidrar, till att domedagskänslan ökar markant.
Sättet som sångaren Shagrath och de övriga i bandet rör sig på scen känns inte inövat eller regisserat, mer naturligt.
Här ser man att de har lång erfarenhet av att stå på scenen och underhålla publiken.
När jag väl tar mig tiden att se mig lite noggrannare omkring i publikhavet, upptäcker jag att publiken har en väldigt fin mix av åldrar. Allt från ungdomar i övre tonåren, till medelålders metalfans finns representerade denna kväll.
Vissa har corpsepaint och battle vest, andra skjorta eller klänning och högklackat. Jag inser till min förtjusning att denna genre av musik, om än mörk, demonisk och tung, är långt ifrån av att dö ut!
Med låten ’Progenies Of The Great Apocalypse’ avslutar Dimmu Borgir sin spelning denna kväll och publiken hörs ta ifrån tårna och sjunger med för fulla halsar.
Om man nu ska behöva nämna något dåligt av denna konsert, så är det att ljudet, närmast scen var en aning grötigt. Tog man sig längre bak i lokalen var den betydligt bättre. En fråga om ljudproduktion eller lokal, låter jag vara osagt.
Avslutningsvis, kan jag inte riktigt rättvist beskriva den upplevelse Dimmu Borgir bjuder på när de spelar live. Att de är oerhört talangfulla, kan nog ingen bestrida. Jag kommer definitivt att se de fler gånger, om tillfälle ges!
