Första gången jag hörde talas om Backstreet Girls var när jag såg SVT-dokumentären Norges farligaste rockers. Efter det har deras låtar gått varma på Spotify. När de nu äntligen spelar i Sverige var det bara att köpa biljetter direkt.
Sverigeturnén innebär också ett nytt kapitel för det norska rockbandet. Efter sångaren Bjørn Müllers bortgång 2024 har Roar Leren tagit över mikrofonen. Med nya albumet Full Tilt Boogie! har bandet dessutom nytt material att presentera. När Popzine tidigare skrev om turnén var det därför intressant att se hur den nya sångaren skulle fungera på scen.
Bandmedlemmarna kliver in en efter en, och sist kommer sångaren Roar Leren. Sedan drar de i gång med Thunderstorm, en av singlarna från nya albumet. Det är full fart direkt och framför scenen kokar det av både längtan och förväntan. Vissa fans har följt bandet under lång tid och väntat på att de ska komma tillbaka till Sverige. Andra har, precis som jag, upptäckt dem på senare tid och varit minst lika spända på att äntligen få uppleva dem live.
Gitarristen Petter Baarli har ett närmast legendariskt rykte i Norge. På scen är det lätt att förstå varför: hans skarpa riff bär hela arrangemanget. Basisten Gaute Vaag håller ett stadigt, tungt tryck i botten, medan trummisen Jonas Kjærnsrød driver på med hårda, täta slag. Öl och groggar skålas det i, och när Petter och Gaute tänder varsin cigarett blir bandets kompromisslösa rock’n’roll-attityd tydlig. Roar Leren kliver fram som en självklar frontman.
Under Rattlesnake Charlie kliver han ner bland konsertbesökarna mitt under Petter Baarlis gitarrsolo. Omgiven av jublande fans fortsätter Leren att sjunga där nere, samtidigt som han blir omklappad och glatt ställer upp på selfies.
Inför Damn That Man säger Roar: ”Som de sade när man var liten och var på tivoli; Vill ni åka med? Vill ni åka ännu fortare?”
Svaret blir ett unisont vrål från publiken. Och det är klart vi vill det. Tempot skruvas aldrig ner utan snarare upp ytterligare.
Inför extranumren smyger musikerna på först och drar igång låten Gypo. Själv känner jag plötsligt en knuff i ryggen och hinner undra vem det är som försöker tränga sig fram. När jag vänder mig om står Leren där – han har valt att gå genom publiken istället för backstage-ingången. Han stannar kvar där nere på golvet ett bra tag, helt sonika för att njuta av Baarlis gitarrsolo och de andras lir tillsammans med oss fans. Det är tydligt hur mycket publiken uppskattar tilltaget; stämningen runt Roar blir direkt otroligt varm och ryggdunkningarna avlöser varandra.
Under extranumren får vi dessutom se Max Müller, son till den tidigare sångaren Bjørn Müller, komma upp på scenen och spela gitarr. Det blir ett otroligt fint och känslosamt inslag i en kväll som också markerar ett nytt kapitel for bandet.
Efter Hitter kliver bandet snabbt av scenen och vinkar hej då. Det överraskar mig, inte minst eftersom setlistan innehöll ytterligare ett extranummer som aldrig spelas. Från första riffet i Thunderstorm till sista ackordet är det fullt ös; jag har befunnit mig mitt i Backstreet Girls ”thunderstorm” hela vägen. När det plötsligt blir tyst är det enda jag saknar en låt till.
