Amon Amarth anses av många, om inte alla, vara det största bandet inom melodic death metal med viking tema, även kallad ”viking-metal” i folkmun. Det förstår man, när man har upplevt det vi, som var på Hovet och såg konserten sett och varit med om.
Jublet från publiken går inte att ta miste om, de vet eller åtminstone anar vad som väntar och det redan innan bandet har äntrat scenen. Det råder ingen tvekan om varför de som är här kommit: strid! Ett stridshorn ljuder över Hovet och hela hallen förstår att det här ska bli en kväll av det större slaget!
Amon Amarth kommer upp på scen och kvällen inleds med andra singeln, ’Gjallarhorn’, från det nya albumet The Allfather Awakens, som släpptes den 2 Oktober 2026.
Publikens reaktion är som min egen, en av förtjusning och spänning över var denna kväll ska ta oss. För mig är detta första gången jag får bevittna bandets liveframträdande och den börjar utomordentligt bra.
Redan efter att första låten spelats, förstår vi att produktionen är av hög klass, både visuellt och ljudmässigt. Ljudbilden är klar, finns inget att klaga på, alla instrument hörs klart och tydligt, inget tar överhanden. Gitarrsolon är kristallklara. Trumslagen från baskaggarna slår en i bröstet, på ett sätt som bidrar till en känsla av att en strid har börjat. Johan Heggs brutala growlande sång hörs högt, klart och tydligt och man uppfattar allt som kommer ur den 196cm långa imponerande karln utan ansträngning.
Scenuppsättningen består av, som sig bör i Amon Amarths fall, vikinga stil. Stora pelare om båda sidor av scenen reser sig majestiskt. Bakom trumpodiet står en båge med runskrift, som till synes når taknivån. Eldpelare ackompanjerar musiken på ett förträffligt sätt. Denna produktion är väl genomtänkt. En snygg scendekor i form av en scenbakgrund/visuell backdrop går att skåda i bakgrunden. Mellan låtarna växlar scenbakgrunden motiv, med allt från mörka skyar till olika stämningsfulla Vikingamotiv beroende på låt, vilket passar bra till musiken och bidrar utmärkt till en helhet till upplevelsen för publiken.
Death In Fire, som är tredje låten in, kopplar Johan greppet om publiken och första uppmaningen till engagemang kommer, när Johan med höjd näver ryter ”Hey, hey, hey” i sann metalanda. Publiken svarar utan tvekan och höjer sina nävar mot scen och skanderar det som Johan uppmanar till.
När sedan titelspåret från den nya skivan, The Allfather Awakes, spelas, kommer samma uppmaning och skanderingen av ”Hey, hey, hey” tas till en ny nivå, då publiken tar i med all kraft.
Scennärvaron är formidabel, Amon Amarth är fullfjädrade underhållare, det märks på hur de rör sig över scenen och hur de interagerar med varandra. Att de har roligt på scen, är det ingen tvekan om och det smittar av sig på publiken som hela tiden är med på noterna från första början.
När sedan låten ’Put your Back into the Oar’ skall spelas vet de flesta här inne vad det innebär. Johan vrålar ut, ’ni vet vad ni ska göra, på mitt kommando, sätt er ner och ro!’. Den här delen och låten har blivit ett signum för Amon Amarth och när låten kommer till den del där Johan sjunger ’row, row, row’ sitter hela hallen och ror till takten av Johans röst. En mäktig syn, som man inte glömmer i första taget.
En annan minnesvärd stund från denna kväll, är när låten ’One Thousand Burning Arrows’ tillägnas Tompa Lindberg (sångaren i At The Gates), som 16 september 2025 gick bort i sviterna av cancer, blott 52 år gammal. Under låten lugnar publiken ner sig en aning, som för att visa respekt för den bortgångne brodern.
Låten ’Upphaf’, som är härnäst på tur och är den första singeln från den nya plattan, förvandlar scenen till en lägerplats. Bandet samlas runt lägerelden, de akustiska instrumenten kommer fram och det höga tempot som präglat kvällen i hallen avtar. Här får publiken tid att hämta andan, men det dröjer inte längre än under Upphaf, då låten ’Guardians Of Asgrad’ drar igång och tempot åter kommer till den tidigare höga nivån.
När sedan ’Raise Your Horns’ skall spelas, samlas hela bandet i framkant på scen med sina dryckeshorn i högsta hugg och skålar med publiken. Här passar Johan även på att tacka Stockholmspubliken för det fantastiska engagemanget de visat under kvällen. Han meddelar att det är fint att åter vara på hemmaplan i Sverige och välkomnar alla till Valhalla.
Sett till publiken, har både moshpits och crowdsurfing pågått på olika delar av hallen, men det är under låten ’For Victory Or Death’ som crowdsurfingen når en ny nivå. En stadig ström av kroppar som flyter ovanför publikens huvuden och armar mot scenen. En efter en forslas de surfande i publiken bort, när de når kravallstängslet framför scen, för att sedan återvända till publikhavet.
Under denna kväll har det på scenen förekommit olika skepnader i form av skådespelare, som i vikingautstyrsel, hjälpt till att visualisera låtarna. Under låten ’The Way Of The Vikings’ händer dock något oväntat: 2 vikingakrigare kommer upp på scenen och en svärdstrid utbryter de emellan till publiken stora förtjusning. Det fäktas, svärdshugg blockeras med sköld, sparkar utdelas och till sist får en av kombattanterna se sig besegrad och bli liggande på scengolvet. Men bara för en kort stund, efter vilken de båda krigarna kramar om varandra, tackar publiken och försvinner in bakom scen. Ett roligt inslag, som även den förhöjer upplevelsen under denna kväll.
Härnäst spelas ’Saxons and Viking’ som handlar om den mytomspunna kampen mellan de anglosaxiska och våra skandinaviska vikingar. Första gången jag hörde låten, blev jag förvånad över att höra en för mig bekant röst medverka på den, nämligen Biff Byford’s.
För er som eventuellt inte vet vem Biff Byford är, så är han sångaren i det klassiska brittiska heavy-metal bandet Saxon. Passande ändå och när sedan Biff uppenbarar sig på scenbakgrund bakom trumpodiet och deltar i låten, är det ytterligare ett inslag i denna produktion, som får den att stå ut.
Sista låten ut och den som rundar av kvällen, är ’Twiligth Of The Thunder God’.
Amon Amarth växlar upp inför avslutet och publiken engagerar sig, om ens möjligt, än mer, när ett avslut på en så fulländad metal-kväll börjar nå sitt slut. Det är som att man vill krama ur det sista ur kropp och själ, innan man tvingas lämna hallen, för att återvända till vardagen.
Efter att låten är slut, står bandet, trötta, men glada på scenen och tackar för en fantastisk kväll på Hovet i Stockholm. Det syns på publiken att de njutit av kvällen, då även de är slitna efter denna energikick till kväll.
Det i sig är en konst, att kunna hålla underhållningsvärdet på en nivå under en 2 timmar lång konsert med 19 låtar att framföra, som inte för en endaste stund känns avslaget. Det kan vi dock garantera att Amon Amarth klarar av med bravur. De har förtjänat sin plats i Valhalls salar bland de andra Einherjarna!
