Hemliga Klubben om ”Typ 100 år”, Klaudy och känslan av svensk pop utan krusiduller

För de som precis har upptäckt Hemliga Klubben – hur skulle ni själva beskriva bandet och er musik?

Opretentiös, ärlig, nostalgisk, stark svensk pop! Inga krusiduller och pang på! Vi säger som vi känner och text och musik går i ett.

Namnet Hemliga Klubben väcker ju direkt nyfikenhet. Hur kom det till?

Vi diskuterade olika namn och pratade om konceptet “hemlig kompis” som man hade i skolan, det när man skulle vara extra snäll mot en utvald person i klassen, och då var det som att det slog oss och vi kom på “Hemliga Klubben”. För vi var ju verkligen som en liten hemlig klubb när vi startade. Vi började skriva våra första låtar/bangers och smed storslagna planer!

Ni släpper snart ”Typ 100 år” – vad kan ni berätta om låten, och vad handlar den om för er?

Den föddes ur nostalgiska känslor där man säger till sig själv att inget någonsin är helt över. Att kanske måste inte saker vara så definitiva utan att man kanske kan flyta in och ut ur varandras liv. Detta är ju sällan fallet men det finns något väldigt romantiskt i att två personer känner likadant men ändå håller det inom sig.

Titeln ”Typ 100 år” låter både nostalgisk och lite dramatisk. Var kom den ifrån?

Den kom från när man säger tex “Jag har inte sett dig på typ hundra år”. Bara en känsla av att det känns som galet lång tid och att det spelar inte nån roll hur länge det gått på riktigt. Känslan att det var evigheter sen. Och i detta fallet att det kommer kännas som en evighet tills vi får vara med varandra igen.

Hur föddes låten från början – var det en idé ni redan hade, eller växte den fram tillsammans med Klaudy?

Den växte fram först med piano och den upp-pitchade melodin. Sedan fanns refrängen och endast det ett tag. Sen sågs vi och jobbade tillsammans och därifrån kom vers, brygga och stick. Och Klaudys text, röst och känsla knöt verkligen ihop hela låten.

Hur kom samarbetet med Klaudy till? Var det planerat sedan länge, eller snubblade ni bara in i varandras världar?

Vi har vetat om Klaudy länge och alltid älskat hans röst och hans musik. Vi har även jobbat med lite samma personer tex Åke i Den Svenska Björnstammen och på så sätt har vi haft lite gemensamma punkter! Sen hade vi bara en känsla av att vi skulle ha lite samma vibb vilket visade sig vara sant.

Klaudy har ju ett ganska eget uttryck. Hur mötte hans sound Hemliga Klubbens värld?

Visst har han? Så fint! Vi började som vi ofta gör med att snacka skit fram till lunch och sen ta en öl på cafét snett över gatan. Möts man utanför musiken är det lättare att mötas inuti den också!

Och är det här början på fler samarbeten framöver, kanske till och med mer med Klaudy?

Om han inte hunnit ledsna på oss redan, haha. Nämen kul att du frågar, det känns som vi jobbar på samma våglängd och tycker samma grejer är viktigt i musiken. Det känns som början på en fin relation så det kan mycket väl dyka upp mer i höst.

Vad var det som gjorde att ni började skapa musik tillsammans?

Vi lärde känna varandra på en skola med ca 30 pers och blev väl vänner alla på vardera håll. Sedan tyckte vi alla att de andra gjorde bra musik och var alla väldigt öppna och nyfikna på vad mer man kunde hitta på. Svensk pop var relativt otrendigt och alla band hade lagt ner så vi började där!

Er musik har en väldigt egen känsla. Hur brukar en låt födas hos er – kommer texten, melodin eller stämningen först?

Vad roligt att höra! Det varierar men generellt börjar det med text och melodi. Ibland en mer eller mindre hel låt eller bara en refräng eller vers. Sedan jobbar vi vidare med arrangemang och produktion när vi vet att vi har något att säga.

Vilka artister eller band har inspirerat er mest, både musikaliskt och sceniskt?

Ojojoj. Det är många. Tror vi har lyssnat på mycket musik och kollat mycket videos så det är svårt att säga någon specifik. Vi gillar att ta inspiration från artister som inte nödvändigtvis liknar oss eller vår musik som mer utländska artister.

Vad vill ni att publiken ska känna när de lyssnar på er musik?

I hörlurar vill vi väl att dom ska känna sig stärkta, coola och som “the main-character” och live vill vi att dom ska känna gemenskap och extas!

Finns det någon låt i er katalog som betyder extra mycket för er just nu?

Ja men just nu måste det ändå vara vår nya singel “Typ 100 år” för det är ett sånt himla full-circle moment eller vad man ska kalla det. Detta är en låt vi haft på datorn länge och alltid drömt om att få göra tillsammans med en annan otrolig artist men knappt vågat tänka på det. Men nu kastade vi oss ut och frågade megabegåvade Klaudy och resten är historia!

Hur ser ni på skillnaden mellan att spela in musik i studio och att framföra den live?

I studion ligger fokuset på att få fram rätt känsla hela tiden. I sången, i arrangemanget, i produktionen, i körerna - allt! Medans på scen handlar det mer om att ha kul med publiken och ge allt vad man har. Då pumpar adrenalinet och man ångrar att man inte gått till gymmet mer!

Vad är det bästa med att stå på scen tillsammans?

Att vi får dela och uppleva allt tillsammans. Är det en fantastisk spelning kan vi ta en öl och fira och är det en tuff spelning kan vi ta en öl och gnälla. Vi kan prata i timmar om saker bara vi förstår.

Ni är aktuella med spelning på Gröna Lund. Vad betyder det för er att spela på en sådan klassisk scen?

Det känns otroligt. Nästan så man vill nypa sig i armen! Vi är så sjukt tacksamma och glada över att ha fått den här möjligheten och vi planerar att använda den till max!

Hur förbereder ni er inför en större spelning?

Förbereda så mycket vi kan i förväg så att man nästan kan låtsas som att det är en helt vanlig dag när dagen kommer. Fokusera lite mer på sound-check sen bara snacka skit i logen och dricka mellanöl så man kan dricka många utan att för må dåligt! Sen turas man om att få stresspåslag lite då och då med uttryck som “Åh shit nu är det tre timmar kvar” eller “Hinner jag kissa en gång till?”.

Har ni någon ritual innan ni går upp på scen, eller är det mer organiserat kaos?

Organiserat kaos är nog rätt uttryck. Vi alla har lite olika processer och sätt att komma in i mode men vi kramas alltid och peppar igång varandra precis innan första personen går upp på scen.

Vilken låt är roligast att spela live – och varför?

Oj det var en svår fråga. Kanske Gå rå eller Dina föräldrar? Alla är kul på sina egna sätt men det är ju såklart mäktigt att spela dom när alla i publiken kan varenda ord. Dit skulle jag också säga att Du kommer dra och Fight börjar nå!

Har ni något särskilt konsertminne som sticker ut lite extra?

Det går ju inte att inte tänka på när golvet började ge vika på Södra Teatern. Den är svårslagen! Men andra honorable mentions är Lundakarnevalen då vi spelade för 14 000 pers och vi hade inte riktigt förstått innan hur stort det var. Oftast brukar nervositeten släppa när man kommer upp på scen men den här gången kickade den igång något ofantligt när vi kom upp och såg hur mycket folk det var. Sen Valborg i Uppsala, Östgöta Nation. Det var sån otrolig stämning och regnet föll på ett så vackert sätt och alla stod kvar och blev blöta och sjöng allt dom hade. Otroligt!

Hur skulle ni beskriva publiken som kommer på era spelningar?

Snälla, omtänksamma personer. Dom ger så mycket energi och man blir nästan avundsjuk på att inte stå där nere och sjunga med dom hela kvällen! Men ja dom är det mest värdefulla vi har!

Om Hemliga Klubben var en film, vilken genre skulle det vara?

Kanske en nostalgisk romantisk komedi? “Hur man blir av med en kille på 10 dagar”- vibben kanske!

Vad gör ni helst när ni inte spelar musik?

Det är alltid roligt att fixa med allt runtom Hemliga Klubben. Designa merch, klippa videos, göra moodboards, planera scenkläder, designa posters. Men såklart man kanske utöver det gör saker som träffar vänner, hänger på landställe, klättrar, spelar TV-spel, lagar god mat och dricker öl!

Vilken låt önskar ni att ni själva hade skrivit?

Alla. Så vi hade alla pengar. Nemen åh jag vet inte “Jag kommer” med Veronica Maggio kanske eller “Hit me baby one more time”? Eller “Africa” med Toto? Finns många bangers där ute!

Finns det något ni absolut inte kan vara utan på turné?

Öl, våra inears och vår publik!

Vad kan publiken förvänta sig av Hemliga Klubben framöver?

Dom kan förvänta sig samma ös och pepp! Vi är inte trötta än! Och såklart nya låtar, nya arrangemang och nya gamla låtar.

Om ni fick bjuda in vem som helst till er “hemliga klubb” för en kväll – vem hade det blivit?

Alltså Klaudy alla gånger om! Så fantastisk person och galet rolig! Detta samarbete har varit så kul att vi säkert fått en skev bild av hur ett musikaliskt samarbete kan gå till! Men gärna för oss!

Vad är det mest oväntade som har hänt er som band hittills?

Se dom som tatuerat in vår bil! Höra galna historier om hur folk hittade vår musik eller hur många gånger dom har sett oss live. Och när vi återvände till Södra Teatern för att se att dom behövt renovera lokalen och sätta upp nya pelare för att golvet tagit så mycket av en smäll. Sorry not sorry!