Presidenten: Tillbaka till nätterna, scenen och istiden

”Nätter” handlar om den där stunden när hjärnan börjar jobba övertid precis när man ska sova. Är låten född ur en specifik natt eller mer ur ett återkommande tillstånd?

Du milde tid! Min hjärna nattetid är ett helt eget kapitel. För min del är det absolut ett återkommande fenomen. Jag brukar numera skratta på morgonen åt hur otroligt banala saker man har legat sömnlös över, under natten. Men då och då föds en snilleblixt.

Ni beskriver låten som en påminnelse om att inte älta det som ändå kan vänta till imorgon. Är det något ni själva blivit bättre på med åren?

Nä, dessvärre tror jag att det är lika illa nu som det alltid har varit, haha. Eventuellt värre… Jag är inte säker på, att jag vill att det skall förändras heller. Det känns som om det är ett sätt, iaf för mig, att bearbeta information och känslor, utan att det påverkar min vardag avsevärt.

Låten har formats live innan den spelades in. Vad förändrades mest från första versionen till den färdiga inspelningen?

Instrumentalt och melodimässigt, skrevs ”Nätter” nästan uteslutande i replokalen, helt från grunden. Texten skrevs på natten, som dom brukar dom göra. Vanligtvis brukar det nog vara en mer ” färdig ” låt, med textidéer och grund-arr, som vi sedan jobbar vidare med. Denna gången bara satt den, med ett enda ord, ”Nätter”. Det som är svårt att få på inspelningen är trycket live, som kommer av volym och energi. Det har vi istället ersatt med lite mer instrument, som tex akustisk gitarr, klaviatur, pedalsteel och slagverk, som vi som trio inte använder live. Men i det stora hela är dom väldigt lika.

När vet ni att en låt är färdig – är det i studion, på scen eller när publiken börjar reagera på den?

En låt blir nog aldrig färdig, tror jag. En inspelning är mest ett tidsdokument för hur den lät i det ögonblicket. Vi leker ofta med våra låtar, både i repan och live. Vi ändrar hela tiden detaljer och dynamik jämfört med studioverdionen.

Ni har ena foten i 90-talets indiepop och den andra i glamrockens boogiewoogie. Vilka artister eller skivor har smugit sig in i ert DNA?

Där har vi nog lite olika favoriter inom bandet. Jag kan bara nämna mina influenser. Några av mina husgudar är ju tex Sweet och Queen med sin stämsång. Det finns nog en hel del David Bowie och T-Rex insprängt i produktionerna. När det kommer till melodispråk och uttryck, tror jag att Radiohead, Suede och Jeff Buckley har format mig som sångare, låtskrivare och gitarrist mest. Oj det finns så många fler som vi vi påverkats av, Kula Shaker, Supergrass, Blur…

Hur påverkar Höganäs och den nordvästskånska kusten ert uttryck, både textmässigt och musikaliskt?

Jag har skrivit texter och musik hela mitt liv, men jag tror att det är först här, på den Skånska landsbygden som jag har hittat något att säga. Naturen och havet ger ett lugn som jag nog behöver för att tänka. Det finns även en kreativitet och driv hos entreprenörerna i Höganäs, som är otroligt inspirerande. Ingenting är omöjligt! Hit har människor från hela Sverige och världen landat och tagit med sig sina erfarenheter, kunskap och intressen, vilket har gjort denna lilla halvön till en kultrell smältdegel.

Ni skriver om livet “som det är”. Finns det något ämne ni tycker är extra svårt att skriva enkelt och ärligt om?

Nä, jag tror nog att alla ämnen känns rätt när dom väl hittar sin rätta form. För mig är det viktigast att det inte blir pretentiöst. Jag skriver om sådant jag har upplevt och vill inte använda ord som jag inte skulle använda i dagligt bruk eller berätta om något som inte har berört mig på något sätt.

Debutalbumet heter Tillbaka till istiden, baby. Det är en titel man gärna vill fråga om direkt – var kommer den ifrån?

Det är en bra fråga. Vi vet nog inte riktigt själva haha, men det blev en lång och kall vinter som vi kämpade oss igenom, och på nåt sätt kändes det bara rätt att sätta på pränt. Den kändes lekfull och catchy men samtidigt finns det ju en allvarligare ton i att världen i stort verkar gå utför och bli sämre på många sätt. Vi kanske är på väg mot en ny istid eller medeltid, vem vet?

Vad kan lyssnarna förvänta sig av albumet jämfört med singeln ”Nätter”?

Det är nog ett, enligt vissa, ett ganska spretigt album. Vi har inte brytt oss så mycket om att hålla oss till en enda genre. Så det är både dansant, melankoliskt, psykadeliskt och pampigt. Den röda tråden tror jag är våra jordnära teman på texterna och förhoppningsvis våra ID:n rent instrumentalt. Vi vill komma ifrån det där, att alla låtar på ett album är i samma stil, eller att produktionen är så tillrättalagd att all personligt uttryck är bortsuddat.

Hur har processen sett ut bakom albumet – har det varit ett långsamt framväxande projekt eller mer av en samlad period av skapande?

Det är lite både och, faktiskt. När vi bestämde oss för att göra ett album, ville vi ta några av våra egna favoritlåtar och kompletera med ett gäng helt nya. Så halva skivan fanns, mer eller mindre, redan inspelad och klar. Sen var det bara att välja mellan dom nya låtarna, som skrevs mer under en samlad kreativ period. Jag tror också att vi som band och personer, utvecklas hela tiden och vill bryta ny musikalisk mark, och det tror jag, oftast sker långsamt över tid.

Ni sjunger på blekingska/sydsvenska. Känns dialekten som en viktig del av bandets identitet?

Jag tror det är en jätteviktig del av vårt sound. Det blir mer ärligt på nåt sätt. Vi sjunger alla tre med våra urdialekter, även om det är mest min Blekingska som hörs, men även kombinatinen av våra tre dialekter skapar nog skapar en friktion som kan vara något unikt.

Ni säger att soundet är format live. Är Presidenten i första hand ett liveband som råkar spela in skivor, eller tvärtom?

Jag tror att Studio-Presidenten och Live-Presidenten är två olika saker. Dels för att vi ofta spelar in ganska snabbt efter att låten har skrivits och arrangerats, medans live har vi repat låten och lekt fram nya grejer som vi tycker känns roligt. En inspelning är också något mer beständigt, så vi är nog lite mer restriktiva när vi spelar in än vad vi är live. Sedan är vi ju en trio, vilket gör att vi, i studion måste ersätta energin som finns live med något annat. Jag hoppas att vi är både ett live OCH studioband, med olika uttryck bara.

Vad händer med låtarna när de möter publik? Blir de stökigare, mjukare eller något helt annat?

Som jag nämnde tidigare, så leker vi ofta med arrangemangen och det gör att dom, live, kan gå vilket håll som helst. Vi är inga stökiga personligheter någon av oss, men jag tror att vi överlag är skramligare och ösigare live än på skiva. Både Love och Jörgen är skolade inom jazz och improvisation, så det utmanas en hel del under ett liveset. Haha Vi försöker dock ha en så dynamisk kurva som möjligt i vår setlist, så det blir både lugnt och ösigt.

Vinylen släpps i samband med releasespelningen på Tivoli i Helsingborg den 25 juni. Vad betyder den kvällen för er?

Det blir en magisk afton den 25 juni och även då premiär för oss alla tre att släppa musik fysiskt på vinyl! Det är en barndomsdröm som blir verklighet. Äntligen! The Tivoli i Helsingborg är dessutom för mig ett av dom första RIKTIGA ställena, utanför Karlshamn som jag fick spela live, för en herrans massa år sedan. Det finns många minnen i den lokalen.

Vilken typ av spelning passar Presidenten bäst: svettig klubb, festivalscen eller något helt tredje?

Jag tror att alla tre tycker att klubbspelningar är det roligaste även om festivaler öppnar dörrarna för fler människors. Det finns nåt intimt i att vara nära andra människor i hög volym.

Vad är det mest Presidenten-typiska som kan hända under en repdag?

Vi är ganska organiserade faktiskt, så det är inga konstigheter alls. Men det som är typiskt oss är att vi alltid ser fram emot att arrangera våra låtar och tweaka lite på dom hela tiden.

Ni har en egen studio med utsikt som beskrivs som något man kan dö för. Hur mycket påverkar miljön kreativiteten?

Jag tror att läget, utsikten och gruppdynamiken ger oss en tacksamhet över hur bra man kan ha det egentligen. Vi kan stänga ute allt som är jobbigt för ett par timmar.

Vad bråkar ni mest kärleksfullt om i bandet – tempo, ljud, textrader eller kaffemängd?

Tror aldrig vi har bråkat faktiskt. Vi har en samsyn på att vi uttrycker oss, om musiken, så rakt och tydligt vi kan utan att för den delen vara otrevlig såklart. I stort sett alla idéer testas innan dom röstas ner eller används. Allt för låtens bästa. I övrigt är vi tre HELT olika individer och det är det som skapar vår eget sound.

Vad vill ni att folk ska känna när de hör Presidenten för första gången?

vi hoppas på, WOW!! 😃

Vi tror på att skapa en fanbase på ett dynamiskt och organiskt sätt och då är vår liveakt en viktig del. Lika viktigt är musikskribenter och människor som brinner för musik. Ryktet om vår musik hoppas vi sprids mun till mun. Sociala medier och streamingsajter ser vi mest som ett sätt att få ut information till er som redan har hittat oss, antagligen via ett gig eller en recension…

Bästa låten att spela i bilen på väg till gig?

I bilen till gigen, avhandlas allt mellan himmel och jord. Det är knappt vi hinner lyssna på musik. Det bara babblas! 😃

Vad händer efter albumsläppet – vad är nästa steg för Presidenten?

Vi kommer att göra en hel del konserter under sommaren och resten av året. Några datum och venues har släppts offentligt, tex 5/9 på Pustervik i Göteborg och ett helt underbart litet ställe utomhus, i Mölle här på bygden, som heter Salty Dog 17/7. Men det släpps fler datum och venues väldigt snart på Instagram 😉. Givetvis släpper vi nån mer låt digitalt och även hela albumet släpps digitalt, i slutet av sommaren. Vi vill nämligen att ni som faktiskt investerar i ett fysiskt album och kommer för att se oss spela live, ska känna er lite VIP. Resten får nöja sig med det som redan finns. 🙂